Bränder

Stor brand 1857 runt Mosebacke 

Fiskköparen Rölling, som bodde Hökensgränd 13, hade den 26.8.1857 kokat tjära, menantagligen icke iakttait tillräcklig försiktighet för denna vara. På natten började det brinna i hans hus och eldsvådan spred sig med förfärande hastighet till bredvid liggande hus. Dessa antändes och till slut blev det sju kvarter som kom in i detta eldhav. Att branden kunde få sådan stor omfattning får tillskrivas både de urusla brandredskapen, ordningsmaktens tafatte hjälplöshet samt retkrängens motstånd då det gällde transportoch framkomst.(jfr.) I häftet “Eldsvådorna i Stockholm” som är ett särtryck ur Stockholms Borgargilles årsbok från 1950, så anges brandorsaken till att den började hos tornväktaren i Katarina, vars hustru somnat från ett brinnande ljus. Vad som äger sin riktighet i denna historia vet vi inte. Red. Det dröjde flera timmar innan verksamma eldsläckningsmedel komma till användning.Det fanns ingen annan väg för vattenforslingen från Saltsjön än Hökens gränd och Götgatsbacken som var oerhört brant. Tullportsgatan, nuvarande Östgötagatan, var ofarbara på grund av sprängningsarbeten och Urvädersgränd hade förut avstängts för körtrafiken. Man ropade på brandsegel, vilka icke kunde anskaffas. Med svårighetanskaffades båtshakar och yxor. Amiralitetssprutan kom skramlande till Stadsgårdshamnen en och en halv timme efter brandalarmets början, och då den äntligenskulle tagas i bruk visade det sig att slangen var för kort. För att avhjälpa felet måste en"stump" hämtas ända från Skeppsholmen. När så sent omsider slangbiten anlände till eldplatsen var även den gamle sprutans ena pump obrukbar. Det storartade och hemska skådespelet beskådades av hela Stockholm och det var likaljust i hela huvudstaden som mitt på dagen. Lyckligtvis var blåsten ringa, vilket inte hindrade att man ända från Skeppsholmen fann halvbrända rollhäften och notfragment. Däremot var det "luft i luckan" bland de packade människomassorna som trängdes nära den jättelika eldhärden. Myndigheterna stodo hjälplösa - allt var ett ända vivarr.

1878 Eldkvarn

Just då branden pågick som häftigast ilade ett bantåg från söder in på centralstationen.

Dagens Nyheter 1878

Stor eldsvåda vid Norrtull år 1901

Vedupplag och fabrik i lågor. Drygt släckningsarbete. Klockan 3 på söndagsmorgonen den 2 juni
alarmerades brandkåren, som nu en tid haft ett dagligt arbete, av signal från Norrtull.
Den ryckte ut med sin vanliga raskhet, och vid framkomsten till brandstället befanns det, att här var fråga om ett av de allvarsammaste eldsvådetillfällena Stockholm på en längre tid varit med om på tomten Norrtull 3, belägen strax vänster om tullen. På hitsidan om Värtabanans järnvägsvall hade vedhandlare John Wall en vedgård, varest för tillfället låg
inne med ej mindre än omkring 600 famnar torr björkved. Hela detta upplag var nu ett hemskt flammande jättebål, från vilket en intensiv rök spred sig åt alla håll och gjorde tillträdet för brandmanskapet ytterst svårt. Och intill detta hål stod ett annat, den för tre år sedan nedbrunna f. d. Freyschuss' vagnfabrik, som nu åter inretts och alldeles nyss uthyrts till fabriksverksamhet. Det var genast tydligt, att denna byggnad var dömd till undergång, lågorna lyste redan ur alla dess fönster och bröto flammande upp genom taket. I vedupplagets ena hörn, skilt från väggen genom ett plank, låg ett skjul till försågning av ved, och det var från detta elden spritt sig till upplaget samt vidare kastat sig över till den närliggande tvåvåningsbyggnaden.

Två ångsprutor, den ena placerad å Norrtullsgatan, den andra nere vid Brunnsviken och Stallmästaregården, sände störtfloder av vatten mot lågorna och lyckades också bevara bron, så att trafiken på Värtabanan under dagens lopp ostört kunnat fortgå, om också på denna plats genom en kvävande rök, Virkesupplagen på andra sidan eldhärden räddades också. Vid 4-tiden på morgonen instörtade taket på f. d. Freyschusska fabriken, och kvar stod endast de nakna tegelväggarna.

Brandmännen i febrilt arbete

Det här är ett lönlöst arbete, hörde vi några brandsoldater yttra, det vore bättre att låta det brinna ned ordentligt.
Och lönlöst tycktes det verkligen vara, ty hade man släckt på ett ställe, så flammade det upp på ett annat. Små brasor glödde uppefter banvallen, och några av syllarna var kolade. Själva banan var dock oskadad. och på aftonen även fri från rök, ty vinden hade slagit om till nordlig, så att röken drev in mot Huvudstaden. Också kände man brandlukten ända upp på Tegnergatan. Inne i Freyschusska fabriken glödde det här och var i hörnen, men det brydde sig ingen om, ty här fanns ej något vidare brännbart än några trästumpar, rester efter bjälkar o. d.
Ännu sent på aftonen vore hundratals personer samlade runt kring brandstället. Uppe på de höga bergen, söder om detsamma, hade flera hundra fattat posto. Då rökmassorna drevs mot dem, tycktes de, nedifrån betraktade, sväva i luften. Det hela liknade en hägring.Text och bild: Röde Hanens arkiv

Svindersvik, explosionen 1901

Ur insattsrapporten:

Till Ryssviken hade under natten till den 23 Juli inkommit amerikanska skonertskeppet »Louise Adelaide», mätande 564 ton, lastad med 1,600 fat råpetroleum, 220 fat raffinerad olja samt 2,140 fat gasolja. Strax efter tullbåtens ankomst kl. 8,20 f. m. inträffade å fartyget af okänd anledning en häftig explosion, hvarvid 12 man av besättningen, 4 af tullporsonalen, 1 skeppshandlare samt 1 waterclerk omkommo (2 man af besättningen och 2 ombordvarande tullvaktmästare räddades), hvar jemte hela fartyget inom kort stod i full brand.

Då sjöångsprutan Phoenix, som. kl. 8,50 fm. afgått från sin station, anlände till eldstället var med släckningen af sjelfva fartygsbranden intet att göra, så länge det brinnande fartyget höll tillsammans och bibehöll sitt läge omkring 100 m från stranden. Den 24 kl. 1,20 sjönk en del af akterskeppet, hvarvid en stor mängd af de brinnande faten flöt ned till Häst-
holmen, där skogen antändes. Med 4 slangledningar från Phoenix släcktes denna brand, som var
synnerlig hotande för å holmen Befintliga industriella anläggningar, på omkring 1 timme. Phoenix
förtöjdes vid sin station kl. 4,20 f. m.

Tattersall 1913

Två trappor upp hade diverse klubbar sina lokaler och på nästa våning bodde ridhuschefen och källarmästaren. I vindsvåningen fanns en ”velocipedskola” med en träningsbana lika lång som hela fastigheten. I samma lokal drevs också en ”lawntennisskola”. Publikmässigt blev Stockholm Tattersall en succé, men redan 1901 gick företaget ändå i konkurs.

Under några år flyttade NK, Nordiska Kompaniet, sina avdelningar för möbler och sängkläder med verkstäder, magasin och utställning till de gamla ridhuslokalerna. Entrén och butikernas fronter fick då ungefär sitt nuvarande utseende. En stor brand 1913 totalförstörde mellanhuset liksom gatuhusets vindsvåning, trots att alla tillgängliga resurser sattes in, bl a Stockholms första ”automobilspruta”.

Östermalmsteatern 1913

Östermalmsteatern

Ur brandkårens verksamhetsberättelsen från 1913

Söndagen den 30 mars kl. 11.44 e. ni. utryckte Johannes, Katarina och Östermalms brandstationer till fidermalmsteatern. Karlavägen 30, på larmsignal från teaterns brandskåp. Elden, som troligen på grund av vårdslöshet mod tobaksrökning, vilket är stränge­ligen förbjudet. utbrutit i en klädloge (på bifogade plan, sid. 19*, betecknad med A). omedel­bart sedan säkerhetsvakten lämnat teatern, befanns vid ankomsten av brandkåren, vars första avdelning — Östermalms brandstation — inträffade vid eldstället kl. 11.47 e. m., redan hava fått en sådan omfattning, att hela södra entrén och en del av scenen stod i full brand.Upphängningsanordningarna för skyddsridån, vilken utan anledning åter upphissats, sedan säkerhetsvakten efter föreställningens slut avlägsnat sig, förstördes av elden, vari­genom skyddsridån nedstörtade, men likväl kvarblev i upprättstående läge.Taket över salongen antändes, och takkupolens järnkonstruktion störtade samman.Elden, som var begränsad kl. 2 f. in., varpå eftersläckningsarbetet pågick till kl. 11.5o f. m. den 31 mars, släcktes med 17 slangledningar, därav 4 från automobilmotor-spruta och 13 från 8 brandposter.Förstörda av elden blevo teaterns södra entre, hela scenområdet, ävensom taket över salongen, vars inredning betydligt skadades.En scenarbetare. som vid eldens utbrott låg och sov å en scenbalkong, räddade sig med knapp nöd före brandkårens ankomst.Bemärkas bör, att byggnaden, varuti teatern var inrymd, ursprungligen uppförts och inretts till cirkus. 

Hela entrén stod i full brand och taket över salongen antändes och störtade samman. Östermalmsteatern blev aldrig uppbyggd igen

Ljunglöfs snusfabrik 1918

Onsdagen den 8 maj kl. 5.25 f. m. kallades Johannes brandstration till Luntmakaregatan 19, Ljunglöfs snusfabrik, genom larm från det inom egendomen befintliga brandskåpet. Vid framkomsten befanns, att eld — troligen genom självantändning i humle — uppstått inom ett torkrum, beläget 1 tr. upp inom fabrikens norra flygel.
Fabrikskomplexet består nämligen av en mot Luntmakaregatan vettande fasadbyggnad och tvenne med denna sammanbyggda flyglar, sträckande sig mot gården i västlig riktning. Samtliga byggnader äro uppförda av sten i tvenne våningar förutom vindsvåningen och den därovanför varande hanbjälksvinden. Inom den norra flygeln, fabrikens äldsta del, inrymdes 1 tr. upp tvenne torkrum och den s. k. kvarnen samt 2 tr. upp i vindsvåningen, torkrum, mjölsorteringsrum med lager av trämjöl samt kök och matsal m. m. för arbetspersonalen. Å den ungefär 400 kvm. stora hanbjälksvinden voro siktmaskiner uppställda och stora mängder av tobak, humle och trämjöl lagrade. Genom tvenne medelst plåtbeslagna dörrar försedda dörröppningar stod denna hanbjälksvind i förbindelse med fasadbyggnadens vindsvåning, och voro å denna liksom å den ovanför varande hanbjälksvinden lagrade stora mängder av humle och papperspåsar.
Inom såväl norra flygeln som fasadbyggnaden utgjordes botten mellan vindsvåningen och hanbjälksvinden av trä, samt var i flygelbyggnaden på flera ställen genombruten av trätrummor och paternosterverk samt i fasadbyggnaden för lagring av humle, vilken på dessa ställen lagrats från vindsvåningens golv ända upp till byggnadens yttertak.

Velocipedfabriken

August Lindblads fabrik 17 januari 1918

Stadsgården 1922

Måndagen den 25 september inträffade ett bergras vid nya tullhuset i Stadsgården, begravande under sig några mindre träkiosker och 2 personer, en man och en kvinna. Brandkårens båda olycksfallsautomobiler utryckte med förstärkt bemanning för att biträda vid räddningsarbetet och lyckades befria mannen levande, medan kvinnan, då hon fram-­drogs, redan var död. Båda fördes av brandkårens personal till sjukhus, där även mannen senare avled. Vid det under natten fortsatta röjningsarbetet belystes olycksplatsen av brandkårens belysningsautomobil.

Ur brandkårensverksamhetsberättelse 1922.                                                                                                  

Centralposten/Posthuset 1924

Torsdagen den 4 oktober kl. 6,1 f. an. utryckte Johannes brandstation på larmsignal från brandskåpet inom Kungl. Postverkets etablissement, Vasagatan 28-34, där eld av hittills outredd orsak utbrutit å den s. k. nya posthusbyggnadens hanbjälksvind i hörnet av Mästersamuels- och Klara Norra kyrkogator.
Centralpostkontorets byggnader äro uppförda i en sluten fyrkant i 5 å 6 våningar med fasader mot Vasagatan, Mästersamuelsgatan, Klara Norra Kyrkogata och Bryggaregatan.

Elden hade upptäckts så sent, att den vid stationens ankomst hunnit sprida sig över omkring 30 meter av hanbjälksvinden vid Mästersamuelsgatan. Lågorna slogo upp över yttertaket, varjämte hanbjälklaget genombrännts på flera ställen och särskilt där de elektriska ledningarna voro neddragna från vinden till underliggande rum. På grund av den spridning elden hotade att få kallades Katarina och Kungsholmens brandstationer till eldstället. Släckningsarbetet bedrevs med 6 slangledningar, av vilka en grenades till 2; samtliga ledningar voro från brandposter. 5 slangledningar togos genom tvenne av byggnadens trapphus upp till översta våningen och därifrån upp till hanbjälksvinden dit tillträde vanns genom upptagande av hål i hanbjälklaget och ytterväggen åt Mästersamuelsgatan. Tvenne mekaniska stegar restes mot byggnadens yttertak, den ena från Mästersamuelsgatan mot vindens västra del, den andra från Klara Norra Kyrkogata intill Mästersamuelsgatan och över vardera stegen drogs en slangledning upp till taket och genom detta in på vinden.

Svenska teatern i brand 30 juni 1925

Den 30 juni kl. 3.3o f. m. inkom larmsignal från det å Grand hotell sittande brandskåpet samt strax därefter telefonmeddelande, att eld uppstått i det intill Svenska teatern belägna Strand hotell. Samtidigt med att Johannes brandstation utryckte, inkom larmsignal från det å Svenska teatern sittande brandskåpet, varjämte per telefon meddelades, att eld utbrutit inom teatern. Med anledning härav beordrades omedelbart Katarina och Östermalms brandstationer och sjöångsprutan Phoenix till eldstället.

Vid brandkårens framkomst visade det sig, att hela scenhuset från källaren till vinden stod i full brand samt att även kronvinden över salongen var övertänd, allt tydande på, att elden uppstått långt innan den upptäcktes och anmäldes.

På grund av eldsvådans omfattning och eldställets inklämda läge i förhållande till omgivande boningshus, av vilka tvenne voro starkt hotade, tillkallades Liljeholmens och Kungsholmens brandstationer samt en antomobilmotorspruta och en mekanisk stege från Johannes och en mekanisk stege från Östermalms brandstation.

Den i släckningsarbetet deltagande styrkan uppgick förutom brandchefen till 97 man befäl och manskap med 8 automobilmotorsprutor om sammanlagt 10,200 min. lit., en sjöångspruta om 6,000 min. lit. jämte 6 mekaniska stegar.

Elden begränsades med 22 slangledningar från automobilmotorsprutor och 5 från sjöångsprutan och kl. 6 f. m. kunde större delen av styrkan inrycka och eftersläckningsarbetet vidtaga, vilket avslutades den 30 juni kl. 9.08 e. m.

Förstört av elden blev hela scenområdet och stora delar av salongen genom takets instörtande, varemot de mot Blasieholms- och Teatergatorna vettande delarna av bygg naden blevo relativt oskadade.

Brandens ödesdigra omfattning kan endast tillskrivas, att elden upptäcktes i ett så sent skede, att densamma fått överhand i det eldfängda. scenområdet.

Ehuru personalen, som på ett förtjänstfullt och oförskräckt sätt fullgjorde sitt arbete, var utsatt för mycket allvarsamma olyckstillbud, skadades dess bättre ingen.

Anledningen till eldens uppkomst har icke kunnat utrönas.

Sv-teatern-brandskydd-1925.pdf

Djurgårdsteatern 1929

Den gamla träbyggnaden totalt eldhärjad på två timmar

Gamla Djurgårdsteatern år icke mer! På två timmar på fredagsförmiddagen den juni brann hela komplexet, inrym­mande teater och restaurang praktiskt taget ned till grunden. Efter 2 åter­vände de olika brandkårerna, och vid halv 3-tiden var hela eftersläckningn avslutad. Stockholm har härmed förlorat en av sina mest bekanta sommarteatrar och samtidigt en av de mera kända sommar­restaurangerna. Elden spred sig med explosionsartad kraft. Med explosionsartad kraft spred sig el­den över hela byggnaden, som efter en halvtimme var ett enda eldhav. Ett för­sök att tränga sig in i teaterkansliet, vilket gjordes av direktör Roeck-Hansen, miss­lyckades. Den kvävande röken tvingade honom att återvända utan att ha nått fram till det eldfasta kassa­skåpet, där teaterns kassa och böcker förvarades. Kassaskåpet lyckades motstå elden och hettan och framgrävdes senare, var­vid det befanns, att dess innehåll — sedlar och kassaböcker — voro oskadade. På teatern räddades för övrigt praktiskt taget ingenting vare sig av scenutrustning eller av skådespelarnas dyrbara toaletter, vilka förvarades i logerna.

På restaurangen hade vid tiden för eldens utbrott samlat sig en del av personalen, som ifört sig sina arbetskläder och hängt in de civila kläderna i en garderob. Ingen av personalen lyckades dock taga sig fram till denna utan måste rådda sig ut i sina arbets­kostymer.

Kärleken övervinner allt, ytterväggarna med reklamskylten var del enda som återstod efter branden.

Djurgårdsteatern invigdes 1867.

Djurgårdsteatern har gamla stolta traditioner. Vid flera tillfällen har den gjort en insats som kommit att bevaras i vår teaterhistoria.

Den första Djurgårdsteatern, som Abraham de Broen fick tillstånd att bygga 1867, invigdes den 16 juni! De Broen, som var skådespelare vid de kungliga teatrarna, erhöll det sällsynta privilegiet att ensamt för sig, hustru och barn få uppföra skådespel på Djurgårdsteatern. Ända till 1863 räckte också den de Broenska tronföljden.

Den nya teatern, som 1864 uppstod, sedan den gamla rivits, fick bara uppleva en sommar. Under de förbe­redande repetitionerna följande vår utbröt eld, teatern lades i aska, och direktör Roas förlorade allt vad han ägde.

Fabrikör Mineur, ägare av den brunna teatern, lyckades tack vare Karl XV:s välvilja få en tomt närmare det s. k. Skansberget, och här uppstod den nuvarande Djurgårds­teatern. Största delen av virket till teatern var inköpt från Stockholmsutställningen 1866, vilket inom parentes kan nämnas. Den 20 juni 1867 invigde Zetterholmska säll­skapet med *Sommarliv på Djurgården* av Frans Hedberg.

Sveriges Litografiska tryckerier, Herkulesgatan 11 1929

Utredning och analys av branden - Brandskadade-byggnaden.pdf

Elektrolux 1936

Läs mer artikel: e-lux-artikel-brandskydd.pdf -

Mjölkcentralen 1937

REDOGÖRELSE FÖR ELDSVÅDAN I MJÖLKCENTRALENS
BYGGNAD DEN 8 FEBRUARI 1937.

Den största eldsvådan under året inträffade måndagen den 8 februari 1937 i Mjölkcentralens byggnad i hörnet av Torsgatan och Kammakare­gatan, varvid en brandförman dödades och en brandman blev svårt skadad. Elden utbröt inom den s. k. mejeribyggnaden, en byggnad av sten i fem våningar och vindsvåning. Bjälklagen inom byggnaden voro utförda som håltegelbjälklag. Bärande järnbalkar voro kringgjutna, men de undre flänsarna voro i vissa lokaler oskyddade och i vissa omklädda med rabbits­puts, som under brandens lopp avspjälkades. Byggnaden var försedd med två trapphus, ett i nordvästra och ett i sydöstra delen. Mejeribyggnaden inrymde mejerihanteringen med därtill hörande maski­ner och råmaterial samt i femte våningen lager av paraffinerade papp­burkar, paraffin i säckar, omslagspapper, trälådor, träull, ett parti papper, fabriks- och kontorsinventarier, arkiverade kontorsböcker m. m. I vinds­våningen förvarades huvudsakligen maskiner.

Tvenne brandförmän, som med syrgasapparater trängt in i femte våningen, funno plötsligt sin reträttväg till trapphuset avskuren. De sökte sig fram till ett fönster. Den ene av dem, brandförman J. Pärlfors, tog av sig masken för att ropa på hjälp men kunde inte uthärda röken och hettan. Han kröp ut genom fönstret och höll sig fast i fönsterkarmen, medan han hängde utmed fasaden. Hans nödläge observerades genast och en maskin­driven stege restes mot honom. Ögonblicket innan stegen nådde fönstret släppte brandförman Pärlfors sitt tag, föll till marken och dödades. Språngsegel kunde icke användas på grund av ett regnskydd, som sträckte sig över en lastbrygga utmed bottenvåningen. Den andre brandförmannen, som kröp ned till golvet innanför fönstret, kunde oskadd och utan hjälp taga sig ned utför stegen.Strax efter denna händelse inträffade tvenne tätt på varandra följande explosioner i acetylengastuberna till de två svetsningsaggregat, som hade använts för nedskrotning av järnbehållaren å vinden. Dessa aggregat hade man tidigare försökt få i säkerhet men hindrades därifrån av röken och hettan från eldsvådan. En av syrgastuberna slungades vid den ena explo­sionen ut på gården och träffade en brandman, som blev allvarsamt skadad.Vid explosionerna sprängdes ett cirka 3 kvm stort hål i bjälklaget mel­lan vinden och femte våningen, varifrån elden snabbt spred sig över hela vinden. Elden bekämpades nu från nordvästra trapphuset, .från stegar, som restes såsom vattentorn, och från angränsande hus. Efter 5 å 6 timmar var elden begränsad.Under eldsvådan rådde kall väderlek (— 6° C) och den därigenom or­sakade isbildningen på stegar och trappor försvårade eldsläckningsarbetet.

Explosion på Koksgatan 1944

En svår.

En svår explosion, som kostade två brandmän livet och skadade flera andra personer, inträffade tidigt på måndagsmorgonen den 25 september i fastigheten Kocksgatan 46. Byggnaden utgjordes av ett hörnhus av sten i 6 våningar, källare och vind samt inrymde i källaren skyddsrum och källarkontor, i bottenvåningen butiker m. m. och i övriga våningsplan bostäder. Ett portvalv ledde från Kocksgatan genom byggnadens bottenvåning till gården.De av explosionen orsakade materiella skadorna på fastigheten voro omfattande. Källarbjälklaget störtade delvis in, bottenvåningen och våningen 1 tr. upp utsattes för starka påkänningar. På grund av de vid alarmeringen lämnade uppgifterna utsändes endast 1 motorspruta, vars befälhavare vid framkomsten konstaterade, att rök, som sannolikt orsakades av brinnande trä, trängde ut genom källargluggarna. Då befälhavaren, åtföljd av brandmännen Flyckt och Sedman, för närmare orientering gingo in på gården via portvalvet, inträffade explosionen. Befälhavaren slungades oskadad ut på gårdsplanen, medan Flyckt och Sedman, vilka omkommo, sannolikt kastades upp mot portvalvstaket och sedan föllo ned på det instörtande källarbjälklaget. Katarina och Johannes brandstationer, 1 katastrofambulans och 3 sjukvagnar alarmerades.Bland spillrorna och bråten under det instörtade portvalvet brun no endast några brädstumpar. Under räddningsarbetet märktes lysgaslukt i det instörtade portvalvet. 

1945 Kronobageriet     

Branden i Kronobageriet.Lördagen den 17 februari kl. 12.48 inkom meddelande om eldsvåda i en av huvudstadens äldsta byggnader, det 400-åriga Kronobageriet vid Sibyllegatan--Riddargatan.Kronobageriet utgöres av en sammanhängande byggnadslänga cirka 100 x 15 m. Byggnaden är uppförd med ytterväggar av sten i 3 våningar, källare och vind under plåttak. Källarbjälklaget är välvt men övriga bjälklag utgöras av träbalkar med ett lag plank. Inom den norra tredjedelen voro bjälklagen försedda med underpanel av bart trä, som bildade svåråtkomliga, dolda håligheter. Tvenne ofullständiga brandmurar delaupp komplexet i 3 ungefär lika stora delar. Dörröppningarna i dessamurar voro täckta med trädörrar eller enkla plåtdörrar. Med undantag för en stentrappa i ett trapphustorn förmedlades kommunikationen inombyggnaden av öppna trätrappor och öppna transportanordningar samt ett träomklätt hisschakt i byggnadens norra del. Våningsplanen voro hårt belagda med emballage och bröd i förpackning. Eldsvådan orsakades av överslag i hissmotorn till nyssnämnda hiss­trumma. Vid brandkårens ankomst hade elden, som upptäcktes på ettsent stadium, spritt sig till vinden över norra tredjedelen av byggnaden samt fått fast fot i trähisstrumman och arbetat sig ned till underliggande våningar via en vertikal transportanordning. Situationen var sådan, att man befarade, att byggnaden i sin helhet skulle eldhärjas. Eldsläckningsarbetet koncentrerades vid den norra brandmuren sam­tidigt som åtgärder vidtogos för att möta elden vid den södra brandmuren. Efter 3 timmars arbete kunde elden begränsas till den norra tredjedelen av den ålderdomliga och nr kulturhistorisk synpunkt så värde­fulla byggnaden.Under brandens kritiska skede deltogo 83 brandbefäl och brandmän; 18 slangledningar voro i verksamhet. Då elden bröt igenom yttertaketblev den i nivå över Kronobageriet uppskjutande byggnadskroppen av det på motsatta sidan av Sibyllegatan belägna bostadshuset påverkat av strål­ningsvärme; faran var emellertid ringa och avvärjdes lätt av fastighetens brandskydd. Enär större delen av vaktstyrkan var i arbete på brandplatsen, kallades den personal, som åtnjöt fridag, i tjänst. Inom loppet en timma voro samtliga brandstationer bemannade till full utryckningsstyrka.Sjuktransporttjansten. I och med tillkomsten av tre sjukvagnsbesättningar 1945 upptages sjuktransportfrekvensen för närvarande av 9 sjukvagnar i kontinuerlig drift och 2 sjukvagnar i reserv för olycksfall, då någon av de förra icke omedel­bart är tillgänglig. Detta inträffar oftast under den bråda tiden på dygnet mellan kl. 9-18, då ungefär 80 % av dygnets transporter rekvireras.

Bussolyckan på Essingen 1948  (klicka på bilderna för förstoring)

Elva personer följde med i djupet.

Collanoljefabriken 1948

Kvarteret Koppen 1948

En av de större bränderna som som inträffade på 1940 talet var i kvarteret Koppen. Mellan Norra Stationsgatan / Norrbackagatan och Kadettgatan, triangeln, utbröt en storbrand 1948.
Branden syntes långväga runt Stockholm.
Idag går inte Kadettgatan ner till Norra Stationsgatan.

Telefontornet 1952

Bland anmärkningsvärda eldsvådor märkes branden den 23 juli i vindsvåningen till fastigheten Malmskillnadsgatan 30 / Norra Smedjegatan 27. Branden, som orsakades av oförsiktighet vid avskärning med gas av ett genom vindsbjälklaget gående värmeledningsrör, spred sig snabbt i den brännbara fyllningen och via det svåröverblickbara virrvarr av vindar, skrymslen och prång, som bildade byggnadens övre del. Byggnaden, som uppbar det c:a 25 m höga telefontornet, uppfördes i slutet av 1880-talet och inrymde ursprungligen en större telefonstation. Den hade sedermera övertagits av Telegrafverket, som där bl. a. inrett ett antal laboratorier. Överdelen av byggnaden var till stor del uppförd i oskyddat trä och med oskyddade järnkonstruktioner.I eldsläckningen deltogo 125 man från fem brandstationer. Fyra motorsprutor, fyra maskinstegar och ytterligare ett 10-tal fordon voro engagerade. En av telefontornets fyra smäckra hörnpelare var inklädd i en trätrumma, till vilken branden spred sig. Risk förelåg att tornet skulle störta, varför avspärrningar vidtogos. Efter c:a tre timmars släckningsarbete, varunder 14 slangledningar grenade på ett stort antal smalslangledningar insattes, var faran för ras avvärjd. Till följd av de skador, som uppstod inom byggnadens övre våningar, har telefontornet sedermera rivits.

Ur verksamhetsberättelsen 1952

Röde Hanen 2022

Uppdaterad 2022 11 22

webbredaktör Urban Duhrin

duhrinurban(@)outlook.com

Alla bilder på hemsidan är från Röde Hanens arkiv om inget annat anges.

Nytt på hemsidan 

 > Ny under sida Brandmännens arbete

> Verkstan och Telegrafen nytt 19/11

> Museet och visningar

                     Hedersledamot

                                  klicka på bilden

                Göran Fagerberg, Hedersledamot

Foto: Urban Duhrin

> Farsta brandstation nya bilder 11/9

klicka på bilden

En tyst minut för en ambulanssjukvårdare.

Farsta brandstation Foto: Sven Johnson

> Telegrafen under brandstationer

> BIK se flik och walk of fame

> Johannes brandskyddsavd

> Bränder nytt 31/10

> Konstverk av Barbro Ingvaldsson

> Ludviksbergsfabriken-historia.pdf 20/3

> BIK 100 årsboken + utvärderingen

> Bilder 1900-1939

> Kan du sova tryggt i Gamla stan? - YouTube,ny film

> Wisén presenterar museets historia

> Museet, ny väggbild uppsatt. uppd. 1/12 1921

> Vad hände 1876, 1877, 1878, 1879, 1880, 1881, 1882, 1883, 1884, 1885, 1886, 1887, 1888, 1889, 1890, 1891, 1892, 1893, 1894, 1895, 1896?

 Uppdragen kan vara olika här undersöker man              elektriska ledningar efter larm om rök

Foto från stadsmuseet

> Fordon

> Nya bilder under bränder. Uppdaterad

> Veterangaraget, Volvo valp 304 25/8

> Bilder från Maria gamla brandstation innefrån gården hur det ser ut idag. (Under brandstationer)

 Ekensbergs varv i brand 1944. Foto:Enar Björkner

Veterangaraget en film om de gamla brandfordonen

> Pressklipp 5/5

> BIK, idrottsklubben

Foto: Röde Hanens arkiv

Förberedelser för insats

Foto: Röde Hanens arkiv

Här används bylingen för den skyldige

Foto: Röde Hanens arkiv

Brandchef Otto Falck pratar med barnen som sitter på motorhuven. Året är 1970

Foto: Röde Hanens arkiv

Stockholmsstegen finns under "Brandstationer/Utrustning"

Foto:Urban Duhrin

Foto: Röde Hanens arkiv

Foto: Röde Hanens arkiv

  Foto: Röde Hanens arkiv

Länkar

>StorStockholms Brandförsvar

>Brandkårens Idrottklubb

Brandhistoriska Sällskapet

>Svensk Historia  Nättidning om svensk historia

>Motorhistoriska Riksförbundet (MHRF)

Automobilhistoriska klubben AHK

>www.mafire.n.nu

modeller av utryckningsfordon

Foto: Röde Hanens arkiv