Verkstader/telegrafen
Verkstäder-och-dess-maskinella-utrustning i äldre tider.pdf
brandskåpslinjer- stockholm.pdf
Tusende-brandskåpet-1950-red.pdf
Alla bilder nedan skall klickas på för förstoring. För större bild tryck Ctrl och skrolla
|
Verkstan på JO 1910 Palmén, Lindholm. Johansson, Lexell, Edberg, Ohlsson,Härlin, Petersson, Borg
|
 Verkstadspersonalen 1925 |
 Calle Wall televerkstaden |
 Ståhl |
|
1920 Verkstan på JO Roos,Hedlund,Sjöberg,Olsson, Gustavsson.Lexell |
Denna tidskrift utges av Sveriges Teletekniska Samlar Förening. I detta nummer finns på sidorna 10-12 en artikel om Brandtelegrafen i Stockholm |
Vallhallavägen 9 |
|
|
G:a telegrafverkstaden 1910-1921 Sittande: Norell, Lindberg Stående: Jansson, Wall, Johansson, Hägg, Sjöberg och Mårtensson |
|
|
|
|
Telegrafen, baksidan i maskineriet |
|
||
Sergeanten och uppfinnaren C G Norell |
|||
|
|
|
Telegrafverkstaden 1920, fv Grönberg, sjöberg, Norell, Hägg, Mårtensson, Lindberg, Jansson och wall |
Linje- och telegrafpersonal, Norell sittande tv |
|
Fv Grönberg,Sjöberg, Norell,Hägg,Mårtensson Lindberg,Jansson,Wall
|
C G Norell 50 år |
9:e brandsignalkursen i maj 1927 |
När brandklockan ringde 1945 |
|
|
Allmänna brandsignalbyrån år 1923
|
C G Norrells prisbelönta kopplingar 1897 |
Säkerhetslampan 1896 |
|
Säkerhetslampan 1896 |
Nya brandförslaget, debatt |
Norells brev till Arve 1 |
Norells brev till Arve 2 |
|
Yngve Norell i samtal med Christer Lundell |
Ibland blir kontakten mer historien inte bara genom gamla dokument och bilder. Den kan också bli mycket påtaglig när en livslevande ättling tar kontakt med oss på Röde hanen och även gör ett besök. Yngve Norell, vars fars farfar var brandsergeanten C G Norell, uppfinnare och telegrafföreståndare. Yngve har sparat handlingar och forskar mer om honom. Vi på Röde hanen har fått tagit del av dessa. En av de uppfinnar han gjorde är slangkopplingen, som än i dag används.
2023 02 21 |
||
Stockholms nya brandtelegraf (ur Svensk Brandkårstidskrift 1910)
Den alltjämt fortgående snabba utvecklingen af tekniken i allmänhet, och i synnerhet af dess mest
moderna gren, elektrotekniken, har naturligtvis icke kunnat lämna ett så betydelsefullt område af
den mänskliga verksamheten som eldsläckningsväsendet oberördt; tvärt om torde man med fullt
skäl kunna beteckna senare tiders framsteg på detta område såsom mycket imponerande. Hvad
särskildt brandsignalväsendet beträffar, hafva fordringarna på snabbhet, effektivitet och
tillförlitlighet under alla uppkommande förhållanden vuxit i hög grad. Brandtelegrafsystem, som för 10 å 12 år sedan ansågos fullt moderna, brista i många afseenden inför de stränga fordringar, som numeraställas på detta viktiga hjälpmedel i kampen mot elden om lif och gods. Fordringarne äro naturligtvis i viss mån beroende af de lokala förhållandena, i synnerhet spelar städernas storlek en betydande roll, i det att system, som äro lämpliga för stora städer, icke alltid passa för mindre städer och tvärtom. Och man får ofta af helt naturliga skäl, då det gäller mindre städer, pruta på de fordringar, som man eljest anser oeftergifliga. Ett modernt, fullgodt brangsignalsystem bör uppfylla
följande allmänna fordringar:
1). Ledningssystemet skall stå under permanent kontroll, så att felaktigheter i linjer eller apparater
omedelbart gifva sig tillkänna å stationen.
2). Systemet skall vara så anordnadt, att äfven i händelse af felaktigheter på linierna ett allarm dock åstadkommer en fullt tydlig och förståelig signal på stationen.
3). Alarmsignalen skall på stationen gifva sig tillkänna på ett sådant sätt, att hvarje misstag vid dess
tydning är uteslutet.
4). Systemet skall tillåta mottagande och rätta uttydandet på stationen af två, eller ännu hällre tre
signaler, gifna samtidigt från hvilka brandskåp som helst.
5). Systemet skall lätt kunna kombineras med telefonanordningar, utan att därigenom dess tillförlitlighet i fråga om brandsignalering i minsta mån reduceras.
6). Allmänheten skall med minsta möjliga mått af instruktion kunna använda sig af systemet.
7). De tekniska anordningarne skola vara enkla och lättskötta samt i största möjliga mån
strömbesparande.
8). Stationen skall vara försedd med sådana anordningar, att ett inkommet alarm med minsta
möjliga tidsutdräkt kan fortskaffas till vederbörande befäl och manskap. På många platser i utlandet hafva under de senare åren brandtelegrafsystem blifvit införda, hvilka i afseende på uppfyllandet af ofvan uppställda allmänna fordringar kunna anses fullt tillfredsställande.
Sådana system hafva konstruerats af bland andra Siemens & Halske, Mix & Genest, C. C.
Lorenz m, fl.
Något svenskt system med motsvarande egenskaper har dock hittills icke existerat, ej heller har
något utländskt system af sådant slag förrän på allra senaste tiden kommit till användning inom
någon svensk stad. Nyligen har emellertid firman L. M. Ericsson & C:o i Stockholm i enlighet med
af verkmästaren och telegrafföreståndaren vid Stockholms Brandkår Herr C. Norell, framlagda
principer och i samråd med honom utarbetat ett brandtelegrafsystem, som i fråga om effektivitet,
snabbhet och tillförlitlighet icke står något utländskt system efter, och som i fråga om en del detaljanordningar t. o. m. torde ega vissa företräden. Detta system har ock rönt den framgången att
blifva antaget till utförande i Stockholm; en anläggning, som inom kort står fullt färdig.
För undvikande af missförstånd må här påpekas, att då i denna beskrifning talas om brand- telegrafsystem, menas endast sådana system, i hvilka samma ledning användes för två eller flera
brandskåp.
Som kändt är, användes i vårt land för närvarande hufvudsakligen brandtelegrafsystem med enbart
s. k. arbetsström.
Detta i och för sig gamla, bepröfvade system kan dock ej ur säkerhetssynpunkt uppfylla alla de
fordringar, som ofvan anförts, utan måste därvid ett annat system, det s. k. hvilströmssystemet,
komma till användning.
Utan att i detalj närmare ingå på de instrumentella anordningarne, vilja vi i korthet redogöra för, hur
denna brandtelegraf ur säkerhetssynpunkt verkar. Vid uppgörandet af detta system har utgåtts från
den grund, att lösa kontakter i möjligaste mån borde undvikas i en brandskåpsslingas för en larmsignalsinförade verksamma krets, och att där dylika kontakter måste förekomma, dessa äro underkastade en ständig kontroll af hvilströmmen. Afvenså har tagits i betraktande, att de använda automatiska anordningarne (liniereläer o. d.), om de skulle af någon anledning vägra att fungera, ej kunna verka hindrande för en gifven larmsignals införande till stationen, om brandskåpsslingan i öfrigt är i normalt skick.
Den vid hufvudbrandstationen i Stockholm uppställda instrumenttaflan, utgöres af 7 st.
marmorfält upptagande brandskåpsslingorna och å hvilka fält erforderliga instrument och apparater för linie- och batterimätningar äro uppmonterade. Å ett bord längs taflan äro uppställda 8 st.
telegrafapparater, däraf 4 st. anslutna till de till hufvudstationen direkt ingående slingorna, en apparat gemensam för dessa slingor, 2 apparater genom klaffreläer och förbindelseledningar anslutna till 7
st. bistationer samt en reservapparat.
Å bordet äro dessutom uppställda 2 st. tidstämpelapparater, af hvilka den ena automatiskt — och den andra vid larmsignal inom stationen — å telegrafremsan angifves tiden för inkommen larmsignal.
Dessa tidstämplingsapparater äro förbundna med ett elektriskt hufvudur, hvilkets drifkraft utgöres af vanlig belysningsström.
Driftkostnaden för ett sådant ur uppgår blott till cirka 30 öre pr år. Utom dessa telegraf- och tidstämplingsapparater äro erforderliga telegraftangenter, galvanoskop och strömbrytare uppmonterade å bordet.
Till hvarje brandskåpsslinga höra 2 linjereläer, 2 st. regleringsmotstånd för reglering af hvilström men, 2 milliamperemätare för samma ströms uppmätning, en jordledningsomkastare samt en undersök- nings tangent (se nedan).
Gemensamt för samtliga slingor, hvilka direkt ingå till hufvudstaionen, äro å taflan uppsatta 2 st. larmklockor, hvaraf den ena (Morseklockan) är ansluten till telegrafapparaterna och den andra (hvilströmsklockan) till liniereläerna.
I hvart och ett af taflans fält är äfven ett automatiskt ljusrelä anbringadt, hvilket ögonblickligen
tänder den till fältet hörande elektriska glödlampan, så snart någon störning å den till fältet anslutna
slingan inträffar t. ex. vid larm, afledning, afbrott, telegrafering eller telefonering.
Fördelen med denna ljusanordning är att telegrafisten ögonblickligen blir anvisad det fält och den
telegrafapparat, som är under arbete.
För afgifvande af larmsignal inom stationen är uppställd en motorgenerator för växelström, hvilken
medelst knifomkastare kan igångsättas från 4 olika platser inom telegraflokalen nämligen 3 å
instrumenttaflan och en vid telefonvexeln. Till systemet är kombinerad fullständig telefonanordning
mellan brandskåpen och stationen, hvilken dock, då denna ej är i bruk, är fullständigt skild från
själfva larmledningsnätet.
När systemet är i normalt skick, är hvarje slingas venstra reläklaff upplyft, då däremot den högra är nedfälld.
Säkerheten för larmsignals inkommande till stationen är 6-faldig.
1). Då linien är i normalt skick, inkommer en signal på såväl resp. fälts hufvudmorseapparat som den gemensamma apparaten.
2). Inkomma tvenne signaler samtidigt från ett fält, upptages den ena signalen af hufvudoch den andra af den gemensamma apparaten.
3). Vid afledning å en linje omlägges en jordledningsomkastare och fältets bägge liniereläklaffar uppfällas, hvarigenom den felaktiga linien kan hållas under kontroll af hvilström.
Inkommer nu larmsignal, uppstår strömafbrott i den del af linien, hvari det larmgifvande brandskåpet är beläget och motsvarande liniereläklaff faller, hvarvid den därtill hörande telegrafapparaten upptager larmsignalen.
4). Vid enkelt afbrott utan afledning å en linfe faller det venstra reläets klaff och af slingan har bildats 2 enkellinier utan hvilström -- anslutna till hvar sin Morseapparat, den venstra delen till hufvud- och den högra till den gemensamma apparaten. Inkommer larmsignal, upptages denna på en af
dessa apparater, beroende på, till hvilken liniedel det larmgifvande brandskåpet hör.
5). Om ett brandskåps jordledning är bruten, inkommer en larmsignal å såväl hufvud som den gemensamma Morseapparaten i vanlig ordning, utan att några manipulationer å stationen behöfva företagas. Anm.: Huruvida jordledningen i ett brandskåp är i tjänstbart skick, kan å stationen undersökas, vid larm eller profning af brandskåpen genom att den förut nämnda
undersökningstangenten ett ögonblick nedtryckes. Fortsätter vid nedtryckningen en af de å slingan inkopplade apparaterna att skrifva, är jordledningen hel, stannar däremot bägge apparaterna är jordledningen bruten.
6). Om kortslutning af en slinga framför ett brandskåp uppstår och larmsignal gifves från ett dylikt skåp, faller ej fältets reläklaff, men signalen upptages af den gemensamma Morseapparaten.
Vid larmsignal eller eljest vid hvarje rubbning å ett fälts slinga eller vid obehörigt afbrott i
hvilströmmen gifva de omnämnda Morse- och hvilströmsklockorna signal, och upphöra dessa
signaler ej, förrän systemet återställts i normalt läge eller, om vid fel å linierna, dessa omkopplats
så, att de äro tjänstbara att mottaga larmsignaler. Systemet tillkännager således själft, när de rätta
manipulationerna utförts af telegrafisten, ty först då upphöra klockorna att gifva signal.
Som förut omnämndes, äro tvenne telegrafapparater uppställda å bordet för upptagande af
larmsignaler från bistationerna. Dessa stationer äro genom dubbla kontrollinier anslutna till
hufvudstationen.
Hvarje bistation är försedd med själfständig mottagningsanordning af larmsignaler från det till stationen hörande distriktets brandskåp. Dessa mottagningsanordningar
utgöras af en mindre instrumenttafla med 2 telegrafapparater och i öfrigt samma säkerhets- anordningar som vid hufvudstationen. Distriktets brandskåpsslingor ingå således direkt till bistationen. Genom öfverdragning öfverföras inkommande larmsignaler äfven till hufvudstationen, där de automatiskt tidstämplas. Med denna anordning af larmsignalernas öfverföring till
hufvudstationen från bistationerna har gifvetvis den mest effektiva kontroll uppnåtts.
Å dessa kontrollinier är äfven telefonförbindelse anordnad stationerna emellan.
Man kan sålunda från hvilket brandskåp som helst istaden komma i förbindelse med hufvudstationen eller annan station. Å hufvudstationen och Katarina station kan genom telefonvexel äfven samtal förmedlas mellan ett brandskåp och vederbörande befäls bostäder och expeditioner.
Det nämndes, att bistationernas taflor äro försedda med tvenne telegrafapparater och i öfrigt närmast lika med ett liniefält å hufvudstationens tafla. En afvikelse härifrån är dock gjord, i det att vid en af de mindre bistationerna, Värtans station, till hvilken blott ett fåtal skåp ingå, är en tafla af polerad ek
med blott en telegrafapparat, ett regleringsmotstånd och en milliampermätare uppmonterad.
Säkerheten för larmsignals inkommande till denna station är i öfrigt densamma som vid de öfrigta
bistationerna, blott med den skillnad, att tvenne larmsignaler ej kunna automatiskt intagas, utan
måste detta ske för hand genom att helt enkelt växelvis upplyfta och nedfälla de bägge liniereläerna.
Elektricitetskällorna utgöras af primära batterier. Hvilström men uttages från torrelement af
Rylander & Rudolphs i Stockholm tillverkning. Till följd af att systemet kräfver en jämförelsevis
svag kontrollström (mellan 15 och 20 milliampere), möjliggöres användandet af dylika kraftkällor,
hvarföre driftkostnaderna blifva jämförelsevis ringa. Systemet lämpar sig således med största fördel
äfven för orter, där accumulatorström ej kan erhållas. Arbetsströmsbatterierna utgöras af
våtelement. Bägge slagen batterier äro dubbla och så anordnade, att under det att ena hälften är i
arbete, den andra får hvila. I regel växlas batterierna en gång på dygnet.
I fig. 2 är instrumenttaflan vid Katarina station framställd. Fig. 5 och 6 visa ett brandskåp slutet och
öppet med telefonanordning. Det inre brandskåpet, hvilket förut användts vid den gamla telegrafen,
har i och för det nya systemet ombyggts af Aktiebolaget L. M. Ericsson. Det yttre skåpet af
lackeradt gjutjärn och stålplåt är helt och hållet nylevereradt af samma firma.
För larmsignals gifvande är å den öfre dörrens framsida ett af en glasruta skyddadt handtag
anbringadt. Genom att, sedan glasrutan sönderslagits, utdraga detta handtag, påverkas en inuti
skåpet befintlig häfarm, hvilken i sin ordning påverkar igångsättningsmekanismen i brandskåpets
inre. Den undre delen af skåpet innesluter en fullständig telefonapparat med batteri.
Foto: Greger Persson
